Kräftor på Lopperyd

För någon helg sedan besökte jag och kno fantastiska Lopperyd. Det skulle ätas kräftor och umgås med släkt! 

Öland är verkligen fantastiskt härligt med havet, strandängarna, de bördiga åkrarna och det karga alvaret. Lopperyd, i skogen vid en sjö, är på ett helt annat sätt. Annan natur och ett annat lugn. Det går inte att inte älska. Mitt finfina barndomshem!

Här kommer ett axplock från den otroligt goda (ja, kräftor är det absolut bästa jag vet tätt följt av spagetti och köttfärssås) och härliga helgen!

Östra Lägern var blank och tyst.

Kunskap fördes vidare i generationer... Sally tog fasta på att kräftor går upp och ner. Eller var det baklänges det var...?

Thea roade sig, som en vilde, i sin grop...

 

... men lugnade sig snart och fick en vän.

Kno hittade sin plats i trappan i vanlig ordning och kunde därifrån hålla koll på vad som hände upp mot ladugården. 

En oerhört liten kräftbebis hittades och förevigades innan den fick hoppa ner i Lägern igen. Förskräckligt söt!

Klockan 21.00 på lördagskvällen samlades samtliga runt borden och kräftskivan kunde börja. Alla fick ta varsin hatt och jag plockade, såklart, åt mig min gamla goding. Den har jag burit med stolthet sedan 1990. Då var jag 4 år. 

Varför ändra på ett vinnande koncept? 

Kno fick låna den en liten stund bara. Så han kunde få lite kräft-feeling han också. 

 

Efter en sen kräftskiva var det på söndagen dags att säga hejdå och på återseende. 

Som tur är fick jag med mig lite kräftor hem till Öland så att vi ska kunna njuta av kräftor fler gånger. Faktiskt redan på fredag! Då blir det kräftor med härliga familjen i Kalmar! 

Så. Himla. Gott!

Fridens!