Varför Selma?

Jo, varför bloggen heter Selmas gård är därför att den tydligen kallas just så; Selma Larssons gård, efter kvinnan som bodde där.

När det blev klart att gården blivit vår så surfade jag ju såklart runt för att hitta något spännande om stället och det finns en tapper karl som skrivit ner lite om byn. Här hittar man mer om gården: Selma Larssons gård 

Och här finns lite om själva byn, Folkeslunda

Allt i länkarna är sammanställt av Birger Ohlson, "En folkeslundabo i förskingringen", som han kallar sig själv.

East Coast...

Folkis...

Plötsligt hördes en explosion!

Efter två hela dagar i Göteborg och på Bokmässan var jag lite mör när tåget rullade in i Kalmar på fredagskvällen. Men C lovade sovmorgon och kantarellmacka till kvällsmat så då är det helt ok.

Efter den utlovade sovmorgonen på lördagen bar det av till ön igen. Eftersom solen sken och vi varit inne och rivit varenda solig helg nu i några veckors tid beslöt vi oss för att röja i trädgården istället. Det finns (numera fanns) nämligen två stora rishögar och en stor tegelhög på gården. Vi lassade på och körde en vända med ris och därefter lastade vi på med tegel. Tegel är tungt. Icke att förglömma! När det bara var lite tegel kvar på marken tänkte vi, ”Äsch, vi kör sakta så får vi med allt denna runda”. Sakt och gjort; allt tegel lastades på och visst var det lite tungt…

Fint lastat...

Efter ca 5 kilometer börjar det ryka… Gummikåporna över däcken börjar smälta… Vi låter dem svalna och kör sakta vidare och stannar då och då för att vila gummikåporna lite.

När det är 3 kilometer kvar till Kalleguta och 30 minuter kvar till stängningen av Kalleguta smäller det. Högra däcket på kärran har helt enkelt exploderat! What to do?

C grymtade något om att jag borde hjälpa till istället för att fota... Jag förstod inte alls vad han pratade om...

En natt fick släpet stå vid vägkanten och vi hoppades nästan att någon skulle stjäla det men icke. Vem vill ha ett släp med bara ett hjul men med två ton trasigt tegel på lasten? Ja, det var det ingen som ville för det stod kvar när vi kom tillbaka på söndagen med en sådan där häv-apparat, som jag just nu tappat ordet för, och ett nytt däck. Vi lyckades få till det men vi fick plocka av halva släpet… C kommer nu få nöjet att på tisdag (det är stängt på måndagar såklart…) åka och lämna teglet i Kalleguta i två omgångar.

Finns många ordstäv att reflektera över efter en sådan incident:

Den som gapar efter mycket…

Som man bäddar…

och den gamla dängan, Är huvudet dumt får kroppen lida!

Vi avslutade i alla fall helgen med att riva lite tapet och dra ut spikar. Spännande värre! Sa även adjö till ett gäng tranor som organiserade sin semesterresa över våra tak. Därefter åt vi den största hamburgaren någonsin på Frasses, 150 gram + 150 gram = 300 grams dubbelhamburgare, och for gemensamt till Linköping eftersom C på måndagen, som idag är, skulle dra ut en visdomstand i staden.

Tranorna organiserar sig...

Fyra nyanser av brunt hans med trots explosioner. Även om det ser ut som två te med mjölk så är den ena kaffe...

Tack och hej!

Arbetsvecka

Nu har en vecka på gården gått och jag är tillbaka i Linköping. Har ingen tillgång till att lägga upp bilder när jag är på ön, därför blir det lite förskjutet.

Både jag och C tog semester vecka 37 för att röja det sista innan byggnissarna kan börja. Det var dock definitivt inte någon semester att tala om. Upp i ottan och hem för att stupa i sängen eller på soffan. Men vi har verkligen fått mycket gjort och upplevt den nitiska, vilket är bra, personalen på Kallegutas återvinningscentral. Där var vi i fem omgångar med gamla tapeter, volta dammsugare, maskätna plankor och annat smått och gott. Inte möttes man av ”Hej hej, ni igen ja!” Icke! Det var mer ”Jaha, vad ni har mycket olika saker på släpet... Har ni fått broschyren om sortering?” Men det var banne mig den finaste återvinningsstationen jag varit på! (Har visserligen inte besökt så fasligt många men ändå!)

Under veckan har vi röjt helt rent på övervåningen och det är nu bara en stor öppen yta! Där kommer det på sikt att byggas upp nya rum och ytterligare ett takfönster, som ska vetta mot baksidan. Just nu undrar man om det någonsin kommer att vara dammfritt någonstans i huset…

Övervåningen från alla håll och kanter i den sista utrivningsfasen.

Rensopat när alla väggar fallit!

Templarkuriren från 1926 gömde sig bakom väggpanelen!

Norrköpings tapetfabrik!

Meddelande från John igen!

Skatter under golv och tak! Pipor, burkar, flaskor etc.

Chippen framför tippen(-högen)

Efter fixet på övervåningen tog vi en dag för att bara åka till tippen, som jag nämnde ovan.

På fredagskväll invigde vi faktiskt vårt kök och bjöd in trevliga kollegor till C från Länsstyrelsen. Åtta vuxna, en två-åring och två hundar rymdes i köket tillsammans med knytmat. Chippen och Hannas hund Zelda kom faktiskt riktigt bra överrens! Chippen var dock lite rädd för Zelda för hon skällde så han fick ont i öronen och gömde sig i hörnet hos C. Inte så kaxig när det gäller…

Suddig bild från Hannas kamera på den delikata knytmaten.

Vi har även träffat ytterligare en granne! Eller snarare tre grannar varav en är en människa och de andra två är islandshästar, Sigge och Gorla. Stackars Gorla hade dock fått eksem (tydligen vanligt bland islänningar som lämnar Island) och sist vi såg henne stod hon med en eksemoverall och gnuggade rumpan mot elstängslet…

Något som är extra bra med islänningar som grannar är att vi nog kan få rida ibland! Det sa människogrannen i alla fall.

Under veckan har även Atrio varit och mätt alla skrymslen och vrår och ska under denna vecka komma med en färdig ritning, förslag på rum på övervåning och ritning på takkupa. Sen när ritningen är klar och godkänd av oss så ska byggnissarna få ge sina slutgiltiga offerter. Dessutom ska de få en reviderad lista på vad de verkligen ska göra, eftersom vi nu gjort ganska mycket förarbete själva redan. Kan man spara några lappar på att riva själv så är det ju bra!

Tapetrivning i pigrummet/matrummet klar. Takpappen borta. Bara ca 1000 småsik kvar att på något vis dra ut...

Annars är väl fönstren vår första motgång i projektet. Det är tydligen betydligt dyrare att renovera de befintliga fönstren, som vi helst ville då de är så fina, men det får helt enkelt bli nya fönster men med de gamla glasen i. En rejäl satsning och inte särskilt billigt men då får vi i alla fall fönster, som vi sen inte behöver bry oss om förrän vi typ ligger i graven.

Fikapaus med te och kakor från Stensöbageri, som C bor över i Kalmar.

Höstlunch! På menyn: Kall pasta med köttfärssås!

Pumpan är inköpt längsvägen från Kalleguta till gården. Barnen Sjögren, vilka det nu är, sålda pumpor av olika storlekar och pengarna fick man lägga i en burk!

Ja, det är väl veckan som gått. Har hunnits med lite övningskörning också vilket tyvärr inte resulterade i något körkort vid måndagens uppkörning trots alla tummar som hölls runt om i landet. Blev lite bitter och funderade på att skita i kortet och istället köpa ett kök och en katt för pengarna som hojen skulle ge… Men den som lever får se. Kan ha tänkt om redan om en halvtimme…

Annars så får vi se om ”hålla-tummen-uppdraget” nummer 2 resulterade i bättre lycka än mc-kortet. Jag vill inte ”jinxa” något så jag vill inte ens skriva vad det gäller… Men sinom sin tid om får alla veta!

Nu är det dags att bli bibliotekarie igen!

Färdlektyr på tågresan från gården och Chippens färdkost, hundchoklad i matchande färgskala.

Adjö och på återseende!



Upp till nock

I fredags for jag och Chippen med tåget till Kalmar för att möta upp C på banken. Alla lånepapper är nu signerade och solen skiner! Vi for ut redan på fredagen för jag var ju tvungen att klämma och känna lite på allt. C har ju redan varit där och röjt i veckorna så det var en smärre chock för mig att komma dit och se rummen tömda på alla möbler, så när på några träkolosser som vi inte kunde rubba längre än till mitten av matsalen och salongen.

Välkommen in!

Gårdshund to be...

"Det här gjorde jag i slöjden -95" Dock inte 1995...

Enrén till det "fräscha" gårdshuset.

Oj vad det ska eldas!

Den utrymda salongen

Snickarbyxor och stålhettor på!

I helgen har hyn mått uruselt. Vi har från morgon (ok, vi tog sovmorgon både lördagen och söndagen) till skymning stått i munskydd och immiga skyddsglasögon och rivit, bänt och burit gamla tapeter, timmerstockar och takskivor. Svetten har runnit och dammet har letat sig in i minsta lilla por...

Att riva tapeter var alldeles fantastiskt faktiskt, i alla fall den första timmen. Så många fina tapeter som gömde sig. Dessvärre var de i riktig dålig kondition, i alla fall i pigrummet, så det blev att fota och sedan riva ut. Ska försöka spara från de andra rummen. Kanske kan de bli fina som inramade? Som ett minne från en svunnen tid och svett i modern tid?

                                                                    170-år av tapeter...

                                          

C har varit den absolut tappraste den här helgen. Han går numera under namnet Christian Tigersågen. Det betyder inte, som har var orolig att folk skulle tro, att han använder tigersågen till allt, utan att han inte behövde använda den. Han fick ner timmerväggar ändå. Med ren styrka. Jag försökte också men fick inse att jag mest var en wannabe-tigersåg utan superkraft…

Tigersågen innan nedmonteringan av kub no. 1. Detta är hallen på övervåningen som det såg ut i fredags.

I helgen har vi främst lagt våra krafter på övervåningen/vinden. De små kuberna till rum har vi nu börjat plocka ner och det är nu bara en kub kvar. Det är verkligen fantastiskt smidigt att arbeta med timrat hus. Har man väl fått bort ”kantfästet” så är det bara att plocka timmerstockarna en efter en. Himla smart! Det har verkligen jobbats på däruppe och redan nu kan man känna hur det kommer bli. Spännande! Vi var lite oroliga hur det skulle gå med de långa och ståliga i familjen, då bjälkarna, för min del, varit i böj-på-nacken-höjd. Men problemet är nu kirrat! Erik, forna kollega från länsstyrelsen (tror jag!) på 190 centimeter var på besök igår och utan skor så var det till och med luftigt över hans huvud. Så den enda som nu kan behöva böja sig är min kära svåger Martin. Men det ska han nog fixa.

Kub no. 1:s sovrum på fredagskvällen...

Mysig el...

Väggar och tak är borta och av kuben finns nu bara minnen...

Råvinden som nu fungerar som timmerförråd

Taket från kuben har plockats ner och de gamla spikarna bevaras.

Meddelande från förr: "Den 19 oktober 1949 blir denna vägg klädd af John Johansson" + något jag inte kunnat tyda. Några tiotal år senare klär vi av väggen...

Det är söndag och vi har sopat och städat. En dimma av damm lämnar vi efter oss. På återseende!

Det har varit fantastiskt fint väder och varmt på ön i helgen, vilket känts i dammet och under munskyddet… Svetten har minst sagt lackat. Men vi har i alla fall unnat oss god lunch men ordentlig lunchpaus och känt av det fina vädret även utomhus. Sallad från Kallskänkan(?) i Kalmar på lördagen och egengrillade hamburgare på söndagen. Maten har intagits på det ”nya” gårdshusets trapp. Som mellanmål har, i alla fall jag, smaskat på päronen som växer på baksidan. Jag är mer för päron än äpple måste jag säga om det gäller att bara plocka från trädet. Jag åt säkert fem päron, minst, om dagen.

Lille Chippen har väl inte haft den mest givande helgen då han på grund av spikrisk fått hålla sig på nedervåningen och eftersom han är fasligt osjälvständig så har han mest legat på trappen eller bakom vårt sopberg och sett uppgiven ut. Lilla knoen…

Imorse tog jag och lille knoen 05.40-tåget från Kalmar till Linköping för att jobba med vanligt hedligt biblioteksjobb igen. Snickare på helgen - Bibliotekarie i veckorna. Vilket rafflande dubbelliv…

Inträngd bland alla pendlare...

Vad roligt att ni kära vänner hittat hit till min lilla renoveringsblogg förresten! Snart får ni hitta ut till gården på riktigt!